Tråkig miljö

Varför är miljön så himla tråkig på sjukhusavdelningarna där man är inlagd? Bl a avdelning 27 på Lunds universitetssjukus är ju under all kritik (finns fler avdelningar som är lika tråkiga).
Jag vet inte hur många som kan vara inlagda på en och samma gång, men det måste röra sig om ett 50-60 tal i alla fall.

Endast en styck gammal tjock TV är vad som erbjuds och den är placerad i matsalen så det gäller att vara pigg och alert så man kommer först och kan bestämma vad som ska visas på denna enda stackars stenålders apparat.

Veckotidningarna är, som vanligt gammla (ibland flera år gammla) så de hänger knappast ihop, med andra ord väldigt inaktuella. Den enda dagstidningen som jag kunde se var Metro, och hur j....a rolig är den?
Även fast man är sjuk så behöver man väl ändå lite stimulans.

Bertil tycker att det är JÄTTETRÅKIGT och deppigt! Det ända som de har att se fram emot är måltiderna, och de ser så oaptitliga ut på sina förpotionerade brickor som i sin tur står och värms i ett värmeskåp minst en timme innan maten serveras. Man kan ju undra hur långt innan maten egentligen lagas innan den serveras. Om man nu inte satsar mer på miljön så tycker man ju att de kunde lägga ner lite mer resurser på maten. Ger mig sjutton på att interner på fängelserna i det här landet får betydligt bättre mat än alla stackare som är sjuka.

Förra gången Bertil var inlagd 2008, först avdelning 26 och sedan avdelning 27, var allt precis likadant. Alltså ingen som helst förändring på dessa fyra åren. Det är för mig en gåta hur folk ska kunna bli friska (eller bättre) i en så urtråkig miljö och med så andefattig mat.

Jag är evigt tacksam att jag har fått vara någorlunda frisk i mitt liv, för om jag hade hamnat på ett sådant tråkigt ställe så vet jag inte vad jag hade gjort.

Senast jag var och hälsade på Bertil så skulle de precis äta sin kvällsmat så jag satte mig vid den urgammla TV:n och läste en av de urgammla tidningarna och lyssnade lite på bl a en konversation vid ett bord i närheten där det satt tre patienter.

Det enda de pratade om var sina sjukdomar och vilka behandlingar de fick o.s.v. Jag tänkte bara: 'Är de verkligen så understimmulerade och uttråkade så det enda de har att prata om är sig själva och sitt eget eländes elände?'

Själva vården är det inget att klaga på, och det är ju tur det. Det som jag kanske kunde klaga lite, lite på är väl att det är så svårt att få tag på "rätt" person när man ringer och undrar över något.

Hoppas ni alla håller er friska där ute så ni slipper den tråkiga sjukhusmiljön!

Kram Eva

En god måltid och något vackert att titta på är lite av vad livkvalité är tycker jag.