Helt plötsligt kom det tre fina gräsänder gående rakt emot oss när vi var ute och tog en nypa luft i eftermiddags när mina barn, barnbarn och svärson var här och firade min födelsedag. De var inte ett dugg rädda så de var nog vana vid människor. Kanske de trodde att de skulle få sig en liten matbit.
Agnes och Tintin tyckte att vi skulle mata dem, men det tyckte inte jag. Visst de är fina att titta på, men börjar man med "utfordring" så lär de komma i tid och otid och tigga. Då får vi kanske fågelskit överallt, och det är jag verkligen inte intresserad av.
Härom morgonen när jag kom ut på uteplatsen så hade något djur legat uppe på trädgårdsbordet. Jag trodde först att det var en katt, men det var fågelskit på plattorna och något som liknade katthår på bordet. Nu när änderna kom på visit så börjar jag nog mer tro på att det kan ha varit fågel dun istället för katthår.
Kvack, kvack.....
Hej då ankorna.
Kram Eva
1 kommentar:
Hej Eva!
I love your pictures! Agnes and TinTin have gotten so grown up! Unfortunately there's no Google Translate on your blog tonight, or I could read what you have to say. We call those ducks Mallards, and we have them here on our lake too.
Kram!
Skicka en kommentar