Varför är det så svårt att gå ner i vikt?

Bra fråga eller hur? Jag vet att jag kan eftersom jag gick ner ca 15 kg för x antal år sedan med LCHF. Nu verkar det som att ju mer jag försöker desto mer misslyckas jag.

Jag borde ju kunna ta mig samman eftersom jag bara har mig själv att tänka på. Innan när jag hade Bertil att tänka på och ta hand om kan jag förstå att det kunde vara omöjligt för det mesta.

Jag är hopplöst förtjust i bröd, potatisgratäng och pasta och det är just det jag inte ska stoppa i mig eftersom jag vet att det är just det som jag inte "tål". Huvudet säger ett och "suget" ett annat. Efter att ha satt i mig de här kolhydratbomberna känner jag mig som en stor IDIOT som inte kan stå emot!

Jag har läst allt som man kan komma över i det här "ämnet" och vet precis hur jag ska göra, men ändå åker jag dit...!

Varje dag tänker jag att jag bara ska äta det jag "tål" och absolut inget annat, men när kvällen är där och jag ser tillbaka på vad jag har satt i mig under dagen så blir jag verkligen ledsen på mig själv.

Människan är verkligen en konstig varelse som inte kan motstå frestelser, även om den vet att det inte är bra för den.

Jag tar nya tag varenda dag och hoppas på att min hjärna till slut ska fatta vad jag vill, och inte vad den vill!

Kram Eva