Inte så bra

Vi var och hälsade på svärmor i eftermiddags och hon mådde nog inte nå't vidare. Det visade sig att de hade satt in en ny höftkula (!), så operationen var nog mer koplicerad än vad vi trodde. Svärmor var dåligt kontaktbar när vi var där, men hon hade fått en hel del smärtstillande så det var kanske inte så konstigt.
Förhoppningsvis ska det väl bli bättre och bättre för var dag som går.

De ska göra en undersökning av hennes huvud eftersom det visade sig att hon även hade slagit i bakhuvudet och har en stor bula och ett stort blåmärke i nacken. De misstänker att hon kankse har eller har haft en "propp" någonstans i huvudet. (Precis vad jag trodde också). Något står i vilket fall som helst inte rätt till när man druttar omkull fyra, fem gånger på kort tid.

Enligt min mening borde sköterskorna på äldreboendet ha reagerat på detta och sett till att hon kommit under någon form av undersökning. Varje gång som hon har trillat så har ett par stycken fått rycka ut och hjälpa henne upp igen eftersom hon inte klarat av det själv, och svärfar orkar inte att hjälpa henne upp.
Sicket elände!

Det är inte lätt att bli gammal och så gott som hjälplös. Nu kommer en lång tid av rehabilitering, och förhoppningsvis lyckas hon att återigen "resa" sig från sitt underläge. Känns tveksamt efter dagens besök på sjukhuset, men hoppet är ju det sista som överger människan sägs det ju, så vi får väl hoppas på det bästa och hålla tummarna för att svärmor ska fullt återställd igen.

Kram Eva