Bertils syster och svåger var där igår och det var väl inte något vidare bra med svärmor. Hon har svårt med talet och höger sida hänger inte med. Annars verkade hon "ganska" klar i huvudet. Fast när de skulle åka hem så trodde/ville svärmor med hem. Hon skulle hem och fixa fika till svärfar trodde hon.
Nej fy vad det känns hemskt när såndant här händer, men man får väl betänka att hon är gammal och risken för att det blir just så här är ganska stor. Man frågar sig ju hur allt ska sluta i en situastion som den här.
Bertils och min förkylning har i alla fall äntligen givit med sig. Bertils penicillinkur är uppäten och cytostatikakuren avslutad för den här gången. Han mår väl ganska bra, men känner sig trött och orkar inte göra så mycket som han skulle vilja.
Musklerna på armarna och benen är nästan borta, det sitter som fett runt magen, en bieffekt när man äter mycket kortison. Huvudet är även det svullet, också det av all kortison (månansikte kallas det). Väldigt nedbrytande både för kropp och psyke, men livet går trots det vidare. Den ena dagen läggs till den andra, och man får vara tacksam så länge inget nytt tillstöter.
Morfar, Tintin och Agnes bygger/leker med Lego ;-)
Kram Eva
2 kommentarer:
Kära kusin Eva!
Du har det jobbigt - med så mycket sjukdom och ovisshet omkring dig. Det är ju inte heller någon rolig årstid att genomleva. Man får bara ta ett djupt andetag och härda ut. Om en månad så vänder det till ljusare dagar.
STOR KRAM till dig från kusinen i Stockholm (tunt snötäcke och nollgradigt idag)
Stor kram till Dig också!
Eva
Skicka en kommentar