Kan det vara våren som tittar fram?

Idag har det varit en riktigt solig och varm dag här i Skåneland. Har inte haft tid att kolla in termometern av olika anledningar, men vinterjackan kändes alldeles för tjock idag i alla fall.

Fick lagat min bil idag på eftermiddagen. Den la så gott som av i förrgår när Maria och jag var på IKEA i Helsingborg. Vi lyckades i alla fall ta oss hem hit till Förslöv, men bilen var totalt "orkeslös" och hoppade nästan som en studsboll.
Mannen körde min lilla bil till bilverkstaden i går, den ligger bara ca trehundra meter härifrån vår lägenhet, och de konstaterade att den gick på endast tre cylindrar.
"Kom i morgon efter middag så fixar vi den på tio minuter", sa verkstadskillen, och faktiskt så var mannen hemma igen på "fem röda". Jag hann knappt blinka så var han tillbaka igen ;-)

Precis när mannen kommit hem fick jag göra en utryckning till Västra Karup. Mina små barnbarn har varit snuviga, febriga och hostiga i några dagar nu och i eftermiddags fick T ett feberkrampanfall. Det var första gången och förhoppningsvis sista också, och A var helt utslagen av sin förkylning. Barnens stackars föräldrar ringde efter ambulans när T fick sitt anfall, men han behövde tack och lov inte åka med när de körde vidare, men de fick ändå rådet att köra till barnakuten i Helsingborg för säkerhets skull.

Att jag fick göra en utryckning berodde på att om de hade fått åka med ambulansen så fick ju någon ta hand om A.
Det visade sig att T inte behövde någon behandling, men A fick penicillin för hon hade en kraftig infektion i kroppen.
Så det kan bli!

Huvudsaken är att det inte var något allvarligt med T och att A nu har fått medicin så hon också snart blir frisk igen. Efter T's anfall försvann hans feber och han blev som sitt vanliga jag igen, fast han var nog lite chockad över vad som hänt. Vad man känner sig hjälplös i situationer som de här. Min puls är nog fortfarande på högsta speed trots att jag nu vet att de har fått medicin och blivit undersökta på sjukhus.

Jag kommer ihåg när mina tvillingar fick falsk krupp när de var ca tre år gamla. Det var absolut inte någon angenäm upplevelse det heller. De blev inlagda på sjukhus ett par dagar. Det är över 30 år sedan nu, men jag kan än idag känna hur hemskt det var.

Nu får vi verkligen hoppas att våren kommer med stormsteg och att alla förkylningar, virus, infuensor och annat skit försvinner med kylan.

Kram Eva