Mannen har haft ett väldigt svullet ben i ungefär en veckas tid och det blev inte bättre utan bara värre och värre. Läkaren i Båstad ville därför att mannen skulle få en ultraljudsundersökning av benet i Ängelholm.
Anmälan, väntan, ultraljud, ny väntan, hungriga efter fem timmar av väntan och undersökningar.
Jag fick även undervisning i hur man ger en spruta (i bilringen på mannens mage en gång om dagen). Puh!
Varför nu allt det här stohejet? Jo det visade sig att mannen hade en liten blodpropp i benet!! Tack och lov så var den "bara" liten. Allvarliga grejer det här med andra ord.
Eftersom mannen tar de mediciner som han gör så kunde de inte ge honom de vanliga preparaten, Waran eller Trombyl, vid sådana här åkommor utan det fick då bli något som heter Innohep och det ges med en spruta en gång per dag i magens fettlager (tur att han har ett rejält sådant lager).
Det här ska vi hålla på med i ett halvårs tid framöver. Inget som jag ser fram emot precis, men vad gör man inte i en nödsituation för sin äkta hälft.
Jag vågar ju inte sätta en spruta i händerna på mannen, då kan den ju hamna var som helst! Så därför är jag "piskad" till att agera sjuksköterska varje morgon.
När jag gjorde det första sticket idag under uppsikt av en sköterska så fick jag beröm och klart godkänt, men nu i kväll när mannen tog av sig alla lager av tröjor (undrar ibland vad han ska ha på sig när det blir riktigt kallt) så var där en stor blodfläck mitt på understa tröjan. Det sattes aldrig på något plåster efter mitt "amatör" stick, så det får vi nog göra i fortsättningen.
Ha en bra dag!
Kram Eva
1 kommentar:
Yikes Eva - that's no fun!
I'm sorry that you and B are having to go through all of this. ;-(
I have to give C a shot once a month, and I hate that - but EVERY MORNING! YUCK!!!
Kram
Skicka en kommentar