Du är unik

Det var vad läkaren på onkologen i Lund sa till Bertil när vi var där i torsdags. Han är unik därför att han överlevt och klarat en stentuff behandling med först operation, strålning och cellgifter för fyra år sedan. En andra omgång med cellgifter har han hållit på med (en gång per månad) sedan april 2010 då tumören visade tecken på att växa igen.
Det kan kanske verka grymt när en läkare säger till sin patient att han är unik för att han överlevt längre än många andra med just den här sjukdomen, men både Bertil och jag vill ha raka besked.
Ungefär 5 % med Glioblastoma klarar fyra år, så det är ju ingen tvekan om att han är unik. Till stor del beror det antagligen på att han alltid har haft en jättebra fysik. Tyvärr så har denna kraftfulla fysik med tiden brutits ner till en muskel-lös och värkande kropp.En annan orsak som kan inverka på överlevnaden är ju att vi faktiskt är helt olika som människor.

På grund av att den senaste MR undersökningen visade på att tumören är aktiv igen, men nu på ett ställe längre in i hjärnan så ska han få en ny omgång med strålning från en helt ny apparat som de kallar för Tomo (Tomo Therapy).

Bilder lånade från Wikipedia.

Den är mer än tre gånger så effektfull som de vanliga strålapparaterna. Därför ska han ”bara” få tio behandlingar med den.

De vanliga strålapparaterna riktar en stråle mot sitt väl inställda mål, men den här maskinen roterar runt, runt det som ska strålas, och på sätt ska den skona omkringliggande vävnad mer än de konventionella apparaterna och den ska också vara mer effektiv.

Efter den förra strålomgången 2008 med 30 behandlingar, sa läkarna att han aldrig mer kunde få strålbehandling eftersom han fått en rejäl omgång nio år tidigare (cancer i ena öronspottkörteln), också då 30 behandlingar, de ansåg då, 2008, att hans gräns var nådd. I och med den här nya Tomo apparaten kan och vill de ge honom chansen till att få lite mer ”tid”.

Mycket har hänt inom det här området på bara 2-3 år och det får man ju vara väldigt tacksam för.

Trots allt det här så mår Bertil förvånansvärt bra, men verkar bli tröttare och tröttare för varje dag. Naturligtvis har han många frågor kring allt det här ”nya” (som han tror att jag har alla svaren på) och så minns han tillbaka på tidigare behandlingar och sjukhusvistelser. Det har ju blivit en hel del genom de senaste 13 åren sedan han blev sjuk första gången.

Han har många funderingar kring hur jag ska klara mig ekonomiskt om han inte finns mer. Det är inget som jag går och tänker på eftersom jag tycker att det får jag ta tag i när, och om, den dagen kommer. Det finns så mycket annat som upptar min tid och mina tankar.

Hur kommer den här historien sluta? Ja det kan bara tiden utvisa, och ett är säkert och det är att alla har vi en begränsad tid på den här planeten. Ingen kommer undan med livet i behåll!

Tellus

”Lev livet, det går inte i repris!”

Kram Eva