torsdag 11 juni 2009

Hur gör man?

Läste på Anna J. D Jacobssons blogg en kommentar/fråga om hur man gör när man är bortbjuden och äter enligt LCHF. Annas svar tycker jag var så himla bra så jag publiserar det här (Hoppas hon inte har något emot det):

"Anna J.D Jacobsson svarade 11 juni 2009 klockan 07:43:

Oftast så behöver man ju inte säga någonting eftersom det sällan är ett problem att välja bort en stor del av kolhydraterna. Vet jag inte vad såsen innehåller tex. så har jag ju tre alternativ, jag frågar, tar bara lite eller väljer bort den helt. Jag brukar ha med mig en påse med spännande nötter som gåbortgodis som värdinnan kan ställa fram så hon slipper känna att hon "inte har något att bjuda på" :)
Vill du ge en förklaring så kan du ju alltid säga att du är lite överkänslig mot för mycket kolhydrater. Min mage mår då inte bra av det, vare sig på utsidan eller insidan ;D"

Jag för min del brukar inte säga något alls om inte den jag är bjuden till redan vet om att jag inte äter vissa födoämnen. Det blir enklast så för annars ska man bara förklara och försvara sitt sätt att äta. Det är så himla svårt att få "folk" att inse att det inte är farligt att äta mer fett, och då naturligtvis animaliskt fetrik mat. De är så invanda med att det ska vara fettsnålt, kolhydratrikt, fiberrikt och sött att de inte lyssnar fast de frågar och man försöker att förklara.
Man får ju bara hoppas att alla som har den minsta vilja att förbättra sina liv kommer att upptäcka att kolhydrater inte är livsnödvändiga. Kroppen fungerar bättre utan, i alla fall min. Hjärnan lär ju vara uppbyggd av fett så utan fett lär man ju bli en aning trögtänkt kanske =))))
Ja, ja, var och en är salig på sitt sätt. Jag prisar den dagen då jag läste en artikel om Annika Dahlqvist i Hemmets Veckotidning. Det sa bara klick i hjärnan på mig! Här hade jag varit så himla duktig i många år och ätit fettsnålt, kolhydratrikt, mycket grönsaker, lightprodukter hit och dit och bara blivit fetare och fetare.
Nu efter ca 1½ år är jag 20 kilo lättare (har tyvärr till 20 kvar) och mår f-n så mycket bättre på att äta riktig mat och inte svältkost!!!
Förr var jag alltid hungrig, eller snarare skulle jag vilja kalla det sugen, på mat alltid. Kände mig aldrig nöjd utan ville bara ha mer och mer och mer. Nu äter jag när jag är hungrig och det behöver inte betyda regelbundna tider utan helt enkelt när jag känner att "förrådet" behöver påfyllning.


Ha en bra dag, och du, ät nu inte för mycket skräpmat!
Här är ett tips på en annan MYCKET bra webbsida om kost och hälsa:

Inga kommentarer: