Ond, dålig rygg!

Jag var på en magnetkameraundersökning av bröst och ländrygg den 9 maj, och igår ringde min läkare och berättade vad den visade. "Rejäla förslitningar i bröst och ländrygg", fick jag då veta. "Tyvärr inte mycket att göra åt. Har du värktabletter som hjälper hemma, frågade hon."
Det här var vad som erbjöds mig som enda lindring, men det visste jag väl redan innan egentligen. Jag har varit på otaliga sjukgymnast, akupunktur och kiropraktorbesök i mina dagar, men inget har hjälpt =(((
Jag har haft ont i ryggen, ischias och kryp i benen så länge jag kan minnas. Vet att den första röntgen av min rygg gjordes någon gång i början av 80-talet. Då konstaterades det att jag hade en lätt skolios. Nästa gång var 1998, men då nämndes inget om någon skolios eller några andra förändringar heller, men det onda fanns där hela tiden som en molande och malande evighetsvärk.
Efter ytterligare några år, närmare bestämt 2004, hade väl även min gräns blivit nådd, så jag beställde tid hos en ortoped och äntligen fick jag i alla fall veta exakt vad felet satt. Tidigare röntgenundersökningar hade gjorts liggande, men den här gången fick jag stå upp och då syntes felet betydligt tydligare. De tog bilder både framifrån och från sidan. "Domen" den här gången hette Spondylolistes som sitter i ländryggen. Mest troligt är det här felet medfött och förvärras med tiden och åldern, enligt ortopeden.
Nu visste jag i alla fall att det inte var "Latmasken" som krälade i min rygg ;-) Eftersom mina besvär bara blivit värre med åren så tyckte väl min snälla lilla husdoktor att det var dags med en ny undersökning av min rygg, men till vad för nytta kan man tycka när man inte kan få mer hjälp än värktabletter morgon, middag och kväll.
Det här är röntgenbilderna på min rygg från 2004. Här kan man se tydligt kotförskjutningen i ländryggen (bilden till höger) och att min rygg är en aning sned (bild till vänster). Klickar man på bilden så blir den större.

...och så här ser en Spondylolistes ut.

Hoppas ni har en bra dag!