...har gått i dag sedan vi förlorade vår Peter. Många tankar far genom mitt huvud:
Vad hade han gjort om han funnits hos oss här, och nu? Jobbat med bilar eller kanske blivit duktig på IT?
Inget av det som man undrar över kommer man någonsin att få svar på. Livet går trots allt vidare, men en dag som den här känns tung och grå trots att solen skinit hela dagen.
Var en tur ner till Minneslunden med en bukett rosor, men har som vanligt svårt att stanna där någon längre stund. Känns på något vis så meningslöst när man står där med sina blommor. Hovs Minneslund är annars en mycket vacker plats med utsikt över åkrar och ängar och längst bort i horisonten ligger Hallands Väderö.
Ta vara på varandra!
5 kommentarer:
Förstår att de här återkommande årsdagarna är obeskrivligt tunga. Jag tänker själv ofta på Peter, 1992 var ett väldigt tufft år... men just den här dagen var den värsta, jag minns än idag exakt var jag befann mig och känslan som spreds sig i min kropp när vi fick beskedet.
kram Camilla
Tack Camilla för din kommentar.
Kram Eva
Det viktigaste i livet måste vara att visa dom man älskar att det är just det man gör.
Jag har alltid fått den känslan av dig mamma, även om jag inte alltid haft vett på att förstå...
Du är min förebild,
kramar
Ingen vidare bra förebild, men tack ändå Anna!
Du och Maria är det viktigaste, Agnes och Tintin med naturligtvis, i mitt liv. Hoppas ni vet det?
KRAM
kram mamma!
Skicka en kommentar